Små ögonblick

Det var en tjej med svart långt hår som stod vid spårvagnshållplatsen och åt glass idag. Hon stod där och väntade på samma spårvagn som jag och hon såg lugn och balanserad ut. Min första tanke var att hon var galen, vem äter glass när det snöar ute?

Som vanligt blir jag alldeles drömsk på spårvagnen och under halva åkturen drömde jag bort mig till en varmare vardag. Men nog om det.

Ni vet hur det brukar imma på fönsterrutor när det är kallt utanför? Spårvagns fönstren var riktigt dimmiga och man kunde knappt se ut.

Men när jag nästan var framme vid min hållplats såg jag henne igen, hon hade inte ätit upp sin glass men höll fortfarande lugnt på att slicka den. Hon gjorde något riktigt roligt och sött. Hon ritade en glad smiley på fönstret, först en, sen en till och en till och en till, till sist var hela fönstret fullt av glada miner. Det såg riktigt fint ut och jag log också. Det är verkligen sant, ett leende smittar lätt.

Puss