IDIOT

Tänk att en känsla kan omvandlas bara sådär. På ett ögonblick så blev sol till åska. Jag är så fruktansvärt sur. Helt plötsligt blev jag frustrerad över att ens behöva tänka på allt det där. Helt plötsligt blev det inte okej att ens försöka. Det är inte okej att inte kräva ömsesidighet. Det är som att det inte är värt det. När jag går åt vänster så går du åt höger. Symboliskt och bildligt. Till vilken nytta? Ett steg fram och tio steg bak. Poängen var att det inte skulle vara svårt, för om det skulle vara svårt, då skulle det inte vara någon poäng med att ta vara på det. För då är det precis som det alltid har varit. Jag förstår precis. Beteendemönster möjligen. Vanor, dåliga vanor. Jag är så sjukt trött på det och jag insåg det nog idag. Hur arg jag är. Hur arg jag är på dig, men främst mig själv, för att jag ens lade ner tid på att tänka. Att jag började hoppas och att jag blev så ofattbart blind att jag inte ens förstod - att du är precis som alla andra.