Lördagsmorgnar

Just sådana här dagar då solen skiner rakt igenom gardinerna och ljuset sakta smyger sig närmare mitt ansikte, just sådana här dagar får mig att tänka på lördagsmorgnar. Det jag saknar med att bo hemma är att väckas av min lillebrors högljudda fotsteg. Han väger inte mer än en stor påse ris, men på något sätt vaknar hela huset när han snällt stiger upp på morgonen. 

De små fotstegen närmar sig mitt och min lillasysters rum och de tungt sovandes Jenny och Julia är helt ovetande om vad som kommer hända. Självklart kan han inte låta bli att skratta försiktigt för sig själv så tyst som möjligt för att inte väcka oss (än). Smyger som en liten tiger innan attacken. Plötsligt känner man en duns på magen och undrar om världen har gått under, men man förstår ganska snabbt att det är ens pigga lillebror som man har i sängen. Han ler och tycker  att han är cool eftersom han lyckats skrämma oss. Men vet du, Jarlis, jag är bättre på att skrämmas, mihihihi! Wroar! Vampyren attackerar!