Slutet ont allting ont?

För första gången i mitt liv så är jag tom på ord. Jag är så sjukt trött. Jag orkar inte. Det brukade vara så lätt. Men nu är det slut. Det är som det alltid har varit, det vet du väl? Svårigheten ligger inte i att göra det. Det är att hitta drivkraften till att göra det. Inspirationen. Viljekraften. Det här går ju bara inte. Jag saknar. Saknar att inte förstå. Eller ens bry mig. Saknar att vara ego och dumdristig. Det finns inget motiv. Ord blir känslor. En känsla jag inte lyckas få grepp om. Definitivt ny. Har du någonsin känt en känsla som du inte känner igen? En känsla som du inte förmår fastställa. En ny känsla. Visst låter det konstigt? Men så självklart när man fått höra det, bara en dåre skulle tro på att den har fått känna på livets alla känslor. Åh jag är så trött. Däckade på soffan ett bra tag. Varför tror man att Hans och Greta slutade lyckligt? Styvmamman övertalade pappan att överge barnen i skogen. I slutet lyckas barnen hitta hem och återförenas med pappan. Han gjorde fel val. Det säger sig själv att ingenting blir likadant efter det.