Kärlek är ett stridsfält

Jag vet precis hur det känns! Du vet väl att du är inte ensam om att ligga sömnlös om nätterna bara för att du inte kan sluta tänka på en. och endast en. en. en. en person. Klart att jag vet att det suger! Varför ska du dra förutfattade meningar om mig? Obesvarad kärlek, vilken levande människa på Jorden har inte känt på det? Klart att det gör ont att bli ignorerad. Självklart gör det ont att inse. Men förklara inte för mig allt det där och snälla snälla snäälla visa mig inte hur lågt du kan gå. Världen kretsar inte kring dig vet du! Du vill ju ha min hjälp, du vill ha sanningen? Tror du du klarar av sanningen? Sanningen är inte vacker. Jag har förträngt den själv. Man kan inte styra över någon annans känslor. Än mindre stjäla någons hjärta. Du har inte makt nog att ändra på sådant som du inte förmår. Så bajs på dig, du suger. För nu måste även jag själv inse sanningen på gammalt groll som egentligen är så äckligt oväsentligt. På sådant som jag vet är så lätt men jag ändå inte klarar av. På allt det jag har sabbat av samma puckade anledning. Och allt det jag sabbar trots att jag vet. Jag måste någonstans inse att jag är mesig och oerhört feg. Jävligt rädd. För att göra bort mig. Vi är alla krigare. Hjärtats soldater. Jag är rädd för att springa ut i stridsfältet och bli skjuten. För att känna något för någon som möjligen inte känner tillbaka. Så nu vet du, du gav dig ut i stridsfältet. Jag lämnade ens aldrig bunkern. Hur många gånger jag än skulle önskat att jag skulle gett mig ut i stridsfältet, så gjorde jag aldrig det. Och om man säger så, jag skulle hellre riskerat att blivit skjuten tusen gånger om, än att ha stannat i den nedrans bunkern. Men vet du vad som är värre? Det är att jag fortfarande står i bunkern och fruktar att bli skjuten. Jag kanske aldrig vågar lämna bunkern och då har jag heller aldrig något att vinna. Jag är som en handikappad soldat. Så om det är till någon tröst. Du gav dig ut i stridsfältet. Även om du inte vinner idag, eller imorgon. Så kommer det komma en dag då du segrar. Jag avundas dig.


Suck, var inte meningen att sista inlägget innan Paris skulle bli så otrevligt. Life's a bitch.