Vem har sagt att crack är beroendeframkallande?

Häromdagen var det fussball som gällde och det är som alltid lika kanoners. Det är förhäxande på något vis, jag menar, har man en gång spelat fotboll med oss - så slutar man aldrig. Minns i begynnelsen när det bara var vi 8 spelare. Fyra i varje lag, så sjukt mycket springande. Haha eller har ni testat att spela brännboll när man bara är fyra? Ja, två i varje lag. Hahaha varannan homerun är obligatorisk. Men vårt gäng blir större och nu är vi fler än 13! Och jag vet nog att vi alla älskar det lika mycket, jag vet hur ni sitter vid mobilen och väntar på att få ett samtal. Fotboll nu på Rågen. Hihi. ;)
Å ni anar inte vilken mäktig telefonkedja vi har! Telefonkedjor är ju en sån grej som är dömd till att misslyckas, men icke! Sjukt bra fungerar det och inom loppet av några minuter så vet vi att alla vet om att nu är det fotboll som gäller. Då lägger man allt åt sidan, läxor, mat, tv, dator - allt. För det är inte fotbollen som vi älskar, det är människorna som finns där, gänget som vi längtar att få träffa. För i vårt gäng finns inga förutfattade meningar, ingen avund, ingen press, inga måsten eller kallprat. När vi spelar fotboll, då får vi vara hur fan vi vill.