Arbetsmyror

Hörreni allihopa. Tänkte att det var dags att ge ett salut med stil. Uj vah ixtreördinär dö r. Har inte bloggat på hela, orkar inte räkna, dagar. Man kan väl säga att jag inte har mått sådär jättefint. I förrigår kände jag för att hugga av mitt huvud eller kanske borra hål i skallen så att de onda andarna skulle kunna flyga ut, alltså, det trodde man väl på förr? Jag kan inte längre hävda att Jorden är platt men med all rätt, man kan nog falla från Jordklotet ändå. När man är sådär sjuk och sådant så drömmer man ovanligt mycket, eller kanske är det hallucinationer, vem vet. Jag har väl tröttnat på det mesta, 17 ½ år är längre än man tror. Jag har tröttnat på det och dit och dig. Åh vad jag tröttnar snabbt. Jag är trött på det yttre. Jag är sjukt trött på alla som ska må dåligt för att they ought to feel bad. De förtjänar så mycket mer! Varför mår du så dåligt min vän! Lighten up for me. Du är ju så bra! Du har ett hjärta av guld oavsett om någon ser det. Åh du är så vacker! Du, du, ngh Du borde vara så lycklig! Du har allt i världen. Strunt i alla bekymmer. Ge fan i all sorg. Allt mörker kan dra åt helvete! Unna dig bara en sekund, en sekunds själsro. Släpp det där och lev Hakuna Matata-filosofin. Ibland behöver vi en fet smäll på kinden eller en hård lyckospark på röven för att hoppa från stupet och om jag skulle kunna så skulle jag med glädje förmedla den till dig. Jag om någon borde inte hålla ett predikanstal om lycka och glädje men jag vet hur svårt det är att le när man är olycklig. Det är så jävliga jobbigt att viktväktarna borde rekommendera det. Men ta det hellre från mig än från de andra inskränkta narkomanerna. De bryr sig inte ett skit om dig och det gör inte jag heller. Men jag har åtminstone guts nog att erkänna det. Mitt ibland alla hallucinationer mindes jag en mening som jag brukar ta upp i debatter och det är att man är jävligt ensam. Du föds ensam och du dör ensam. Ingen annan än du kan göra dig själv lycklig och ingen annan i världen kan göra dig olycklig om Du har bestämt dig för att vara lycklig. Det är dags att inse att vi är stora nog att förstå att allt faktiskt inte fixar sig. Men nyckelpigan frågade myran; "Hur hittar du lycka i allt detta slit?". Och myran svarade; "Lyckan finns överallt, det gäller bara att hitta den". Resa, festa och dricka my ass. Vem är det som är olycklig egentligen? *Faktum att du kan läsa och skriva - ovärdeligt. Du kan gå och prata, du kan se och höra.

En fråga till nationen, behövs det mer än det* för att forma ett äkta leende?

Mjo, Uppenbarligen.

kärlek Julia