Ett inlägg om skratt

Nu när vi redan är inne på skratt, kärlek, glädje och sådär kvii-grejer så kan jag lika bra erkänna att jag fram till nu faktiskt har underskattat värdet av människor som kan få en att skratta tills man får ont i magen. Trots det har jag ända sedan barnsben funderat på om man inte faktiskt kan kittlas till döds, jag menar för mycket av det goda, mm någonstans borde man väl kunna skratta ihjäl sig, bokstavligen. Stunder då man faktiskt viker sig av skratt är för mig rena och äkta glädjemoment oavsett vad som triggar skrattet. Det är vackert och om något, avundsvärt. Alla världens maktgalningar, pff, makt känns helt värdelöst om man ställer det bredvid skratt. Någon som äger oändligt med skratt kommer väl ändå alltid att vara rikare än en med oändligt med makt? Jag menar, HAHahajsgwha!! klingar väl ändå finare än ett Ka§chiiing?
Förresten du Hitler, när skrattade du sist så mycket att du grät? Djingis Khan min polare, när skrattade du sådär galet och härligt ohämmat sist? Och varför inte, du där bakom skärmen, när var det sist du faktiskt skrattade på riktigt, snarare än ett Ha ha ha? Ett riktigt skratt ska ha fjortisvarning, stora och små bokstäver i en enda röra, bokstäver som inte hör hemma där dem är, särskrivning på random ställe och glöm inte ettorna som följer utropsteckena, HAhah hAhajkA JHaK H JHAhahu iAHA!!!11

Jag kan tänka tillbaka på oändliga gånger då jag har kvävt mina skratt eftersom att det har varit opassande att skratta. Men sanningen är att man inte kan "spara" på skratt, på samma sätt som man inte kan spara på gäspningar. Jag minns när jag var liten och jämt hade svårt med att sova. Då sparade jag mina gäspningar, jag tänkte att om jag inte gäspar nu och gäspar ikväll istället,, då blir det nog lättare att sova. Men kväll efter kväll låg jag ändå klarvaken och försökte komma överfund över var mina gäspningar hade försvunnit. Poängen är att man inte kan spara på känslor. Känslor är preecis som allt annat - flyktigt. Skratt försvinner om du inte använder dem när de bubblar i din mage och vem bryr sig egentligen om det är opassande? Opassande my ass! Jag vill skratta! Oavsett om du är en nyhetsanklare i livesändning, en skadeglad skådis eller en snuskig tonåring, din rättighet är att skratta.

Så, hallå ja, jag ångrar att jag inte skrattade ohämmat häromdagen när den där killen gick in i lyktstolpen, jag ångrar att jag inte skrattade som en psykopat på den föreläsningen bara av den anledning av att jag var nära på att dö av uttråkning och ja, jag ångrar att jag inte skrattade som en haschpåverkad hyena när jag insåg att jag hade klarat mig genom vartenda hinder som jag tidigare hade fruktat.

Tvinga inte fram några skratt för sakens skull, det räcker med att du inte kväver dem när de ber om att få komma fram. Skrattet finns redan där. (fråga Nassim, han vet)


kärlek julia