Respons

Ett inlägg riktat till det föregående inlägget av Julia.

Jag måste säga att det var ett bra inlägg, bra skrivet och oerhört intressant. Din skrivförmåga får mig alltid att bli avundsjuk.

Jag tycker inte vi är så olika, inte alltid, allt är inte lika svart och vitt som du förklarar det, men det är väl till för att få en slagkraftigare text. I grund och botten är vi likadana, men jo jag håller fullständigt med att vi är väldigt olika ändå. Ja hur jag ska förklara vad jag menar med att vi är lika men ändå inte lika, är svårt, men det är bara så.

Jo det har alltid varit så att vi har varit olika sedan barnsben och jag tror verkligen inte du står i min skugga. Eller jag kan ju inte riktigt säga detta eftersom jag är äldst och kan inte uppleva hur det är att vara mellanbarn och ha en storasyster. Men en sak är jag säker på, jag har aldrig sagt till dig att jag är bättre än dig, eller på något sätt antytt att du ska stå kvar där i skuggan. Nej det har jag inte och jag hoppas inte det! Annars tycker jag att du får slå till mig och säga det eller något.

Men jag tror att det som du beskriver nu, att stå i skuggan är något som de flesta yngre syskon känner och jag förstår hur det måste kännas jobbigt att alltid vara tvungen att höra: Ja men varför gör du inte som din storasyster?!... Men att vara storasyster har sina fördelar och sina nackdelar också, som att vara lillasyster.

Det här med gråskalan fick mig att skratta, klockrent där när det gäller mig ^^, haha. JO där är vi riktigt olika, du kallar dig realist och jag som optimist säger att det inte finns realister, man är antagligen pessimist eller optimist. Du har alltid tänkt dig för innan du gjort saker, tänkt på konsekvenserna och du tror att saker alltid blir sämre än väntat. För mig är det tvärtom. Det vet du redan. Jag är en risktagare och tänker väldigt sällan på konsekvenserna utan kastar mig in i saker innan jag riktigt vet vad det handlar om, optimistisk och tror att allting alltid ordnar sig. Där kan vi inte vara mer olika...

Dessutom tror jag verkligen inte jag är idealet, är du fullkomligt galen? Haha, nej jag tror verkligen inte det...

Men vi kan vända på ditt inlägg, skriva om mitt liv, om att vara äldst och ta större ansvar och alltid få skulden. Eller säga att du är idealet, ansvarsfull, seriös och medveten. Att istället säga att jag är grymt naiv, barnslig och ansvarslös? Det går det också.

Men i slutändan, tycker jag att man kan vända allting minst tusen gånger och se på alla tusentals perspektiv och aldrig finna något svar. Alla upplever saker olika och vi är alla olika, men i grund och botten är vi alla människor. (Män i skor?) (Internt Jarl skämt, inget jag väntar mig att alla ska förstå)

Så vad vill jag få ut av det här inlägget? Nej jag vet faktiskt inte, jag ville bara berätta lite grann vad jag tänker på och jag tycker det räcker. Allt behöver inte ha en förklaring, men visst vill man ha svar på alla frågor...