My fellow fellows

"Var inte någon som de glömmer." All besatthet av att lämna fotspår efter sig. Tanken är intressant. Kan man inte inte lämna fotspår efter sig? Måste man kämpa så för att vara den som alla minns? Om minnet finns kvar, är det då rätt minne. Rätt minne av den du är. Eller är det ett minne av den, du, den som inte vill bli bortglömd? Man måste fråga sig; Hur vill jag bli ihågkommen? Som den som ville bli ihågkommen eller den som blev ihågkommen.

På tal om ihågkommelse. Har precis skrivit ett amazing tal om min amazing "hemliga gäst".Jag älskar att skriva tal! Mega perfektionist när det gäller tal. Har precis finslipat vartenda mening, vartenda ord. Förresten har ni hört Barack Obamas tal "My fellow citizens"? Vad kan man säga. Mitt tal håller nog inte riktigt samma klass, advundsjuk och vördnadsfull på samma gång, för den som nu skrev talet. Riktigt duktig talskrivare, förtjänar all beröm han/hon kan få. Men mitt tal är inte såå långt ifrån samma klass! haha. Dock vet jag inte om jag kan hålla samma klass som Obama och läsa upp det lika kraftfullt och stiligt. Får väl se, hur jag kommer att bli ihågkommen efter talet.