vart tog min filosofi vägen?

I gymnasiet brukade jag alltid filosofera massor, jag minns hur irriterade Anna och Aida blev på mig ibland när jag inte ville svara utan började filosofera istället. Det var ju kul att reta dem, men det uppskattades inte särskilt mycket, haha. 

Nuförtiden brukar jag inte filosofera lika mycket, väldigt sällan faktiskt, vilket känns som om en del av mig har försvunnit. Men det beror förmodligen på att jag behöver inspiration, jag vill känna liv igen, känna att jag har något att fundera över. Det kan hända vad som helst, något bra eller dåligt, bara det inte känns sådär "vanligt", neutralt, trist. Det underliga är ändå att vi förmodligen känner så minst hälften av tiden av våra liv. Vana, rutin och vardag. 

Jag hoppas inte att ni som läser bloggen tror att jag menar att jag tycker att mitt liv är tråkigt och tar det personligt som om ni vore tråkiga. Det är inte det jag säger eller menar, vad menar jag egentligen? Minns ni mitt gamla inlägg om action, om att röra sig, att gå, på jennydang.blogg.se? 

Ja för tusan, nu borde klockan ändå funka igen väl, har ju försökt laga den alldeles för många gånger. Inspiration, kom NU! 

Kanske ska jag försöka blogga "normalt" nu, skriva om vad jag har gjort istället för mina tankar. Vad tycks om det, men jag tror inte jag klarar av det ändå att skriva om min dag istället för tankar. Det är inte jag helt enkelt. Det är inte vardagssysslorna som gör mig, det är mina tankar. Enligt mig iallfall.