Utstrålning

Jag läste min systers inlägg om att vara livets piccolo och hittade en mening: "För i min värld är det inte tillåtet att leva utan att tänka", och det var rätt kusligt, för precis sådär  står det på ett blad ur min dagboken, för länge sedan. Jag har också tänkt precis likadant, har till och med bevis på det. Skrämmande. 

Om något helt annat

Jag bor i ett rum, på ca 18 kvm och delar kök med ett par andra människor. Ibland brukar jag, om jag orkar prata med dem och diskutera olika saker. Det är bara killar i mitt kvarter, lite trist faktiskt, men det var inte det jag ville tala om. Jag kände mig hungrig vid 1 tiden och gick därför upp till köket och såg plötsligt att det fanns en tjej som lagade mat i köket. Självklart undrade jag om hon var ny i byggnaden, men det var det troligtvis inte eftersom ingen hade flyttat. Jag tittade på henne medan hon nynnade på någon låt och tyckte att hon påminde om en annan kille som också delar samma kök. Efter ett tag steg han in i köket (killen som påminde om henne) och det var något annorlunda med honom. Det var inte det att han hade klippt sig, snyggat till sig eller något annat som har med utseendet att göra, utan det var hans utstrålning. Han log och såg sådär alldeles för överlycklig ut och hela han sken som en sol. Jag blev bländad av hans lycka. Dessutom blev jag alldeles förvånad över att han också nynnade, vilket är högst oväntat. Han är en sådan blyg själ. Snart insåg jag att tjejen som var så lik honom antagligen var hans syster eller hans tjej. De log mot varandra och pratade om något som jag inte förstod (ett annat språk), men det verkade väldigt intressant. 

Hela upplevelsen fick mig att le, inse att kärlek trots allt är något som får oss människor att le, skina och nynna fullkomligt löjliga låtar. 

Det var det, kärlek är inte något hemskt trots allt.