Det brinner

Vi (eller egentligen bara jag haha) fular oss utanför Moulin Rouge.

Satt och fnissade för mig själv ett tag när jag kom och tänka på vårt hotell i Paris. Kvällen då brandlarmet gick igång kom plötsligt som en trevlig tanke i min invecklade hjärna. Haha, minns hur vi alla tre var helt utmattade, H liggandes i sängen med iPoden, J rafsandes i sin resväska och jag som stod och borstade mina tänder. Helt plötsligt ljöd ett intensivt pip över hela rummet. Det lustiga var att ingen av oss reagerade på det, inte konstigt då ambulanserna/polisbilarna/brandbilarna susar förbi hotellet lika ofta som stadsbuss 1 går i Helsingborg. Men visst är det kul när sånt händer? Jag menar, adredarlinkicken. Intet ont anande samlades vi hotellbor utanför det gemensamma köket och var högst förrvirrade. Rädd var det ju ingen som var. Det säger sig själv. Finns det egentligen någon som faktiskt reagerar på brandalarmet på det sättet som man kanske borde göra? OMG OMG DET BRINNER! Rädda sig den som kan!, var la jag min plånbok?, Skit i dem gamla - de sinkar oss bara. Ärrade av skolans brandövningar. Men ta det lugnt,

Always remember:
Den enda riktiga branden finns i min hjärna.