
Jag vill skaffa mig en tatuering. På handleden. Som den på bilden fast bara på ena handleden och ganska mycket mindre ska den vara. Inte med frasen "No lies, Just love" utan Carpe Diem. Drygt eller hur? Av allt man kan välja, varför den satans uttjatade frasen Carpe Diem! Jag tror att det finns en anledning till att frasen är uttjatad. Den betyder så mycket. Fånga dagen. Seize the day. Leva i nuet. Ta risker. Jag förstår inte varför man ska avstå från något bara för att det är uttjatat? Good still remains good no matter what? Och vad gör det att det redan finns en zillion människor som har Carpe Diem ingraverat i sin hud? Pff, unikbesatthet säger jag bara! Fördelen med Carpe Diem är att alla redan vet vad det betyder. Man behöver inte förklara för varenda nyfiken jävel vad det betyder. När man tvekar kan man bara snegla lite på sin handled och tänka; Mm, carpe diem, jag kanske är död imorgon så varför inte. Tänk så mycket man kan få ut av livet.
Har aldrig gillat tatueringar innan, att bli märkt för livet. Permanent och förevigt. Jag har aldrig gillat förevigt. Aldrig trott på förevigt. Men så helt plötsligt blev det så lockande. Att veta att något består. Att kunna vittna något som aldrig kommer att förändras. Till skillnad från visioner, tankar, känslor, människor, minnen och allt annat miserabelt som finns i världen. Allt människan vet och tror att de vet, är flyktigt.
O - förevigt. Något helt annat imorgon än vad det är idag. Faktum är att vi spenderar hela vårt liv till att sakna sådant som vi inte har. Pengar, kärlek, status och Gud vet vad. Så istället för att vilja ha och avundas, se på det du redan har, ta för dig av det du redan får, Carpe Diem. Whaa, jag tror inte att den frasen kan slitas tillräckligt.
Carpe Diem, Carpe Diem, Carpe Diem och åter igen Carpe Diem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
hej, lämna ett meddelande vet ja'!