SÅ ADVUNDSJUK

Okej jag är en rätt avundsjuk människa, men jag tror det beror på att jag vill så mycket. Jag är inte den människan som skulle skada någon annan för att få det jag vill, jag är bara avundsjuk men med det följer också inspiration. Jag inspireras av människor jag är avundsjuk på, vilket kanske är lite konstigt för de flesta men för mig är det är fullt logiskt. Det händer väldigt ofta att jag vill göra alldeles för mycket på för lite tid, lite av en en tidsoptimist och för många kan jag verka stressig. Jag förstår varför de flesta tycker att det verkar vara som att jag stressar jämt, eftersom jag försöker få in så mycket som möjligt under en väldigt kort tid, men jag känner inte av det som stress, för mig är det bara livskraft. Avundsjuka får mig att vilja mer, kämpa mer och bli inspirerad, vem sa att avundsjuka är en dödssynd? Jag tycker att avundsjuka i mitt fall är mer som en livskraft. MEN, tänk aldrig på att skada någon, då är det bara fel.

Ohhh! Jag vill, jag vill, grrr... Någon dag får det väl ske, men jag får inte vänta för länge. Tiden rinner iväg och jag vill inte förlora mitt liv. Det mest värdefulla jag har, livet. Det här låter förmodligen väldigt egoistiskt, men jag tror att om jag inte hade haft livet, hur hade jag då kunnat älska alla som jag älskar nu. Jag vill hellre vara den som har gjort miljoners miljoners misstag än den som gör få misstag. Tar man en risk kan man förlora eller vinna, men vem sa att förlora är något dåligt? Utan våra förluster hade vi inte varit dem vi varit idag. Förluster är viktiga dem också.

Optimism

Fly, fly my baby birds