"En gång var jag där två gånger"

Det är väl dags för mig att skriva om min resa till Sara. Hon bor utanför Stockholm, en bit utanför, en kanske lite längre bit än en bit utanför, på landet alltså. Efter ungefär 3 timmars tågresa (var oerhört uttråkad under hela resan) så var jag framme, skönt att träffa henne igen, vi ses väl en gång per halvår som mest, men trots det så har vi inga som helst problem att snacka och retas och sådant som nära vänner gör. Det är underligt att det är så egentligen, men jag är glad att vi är det. Ja Malta, kära malta...

Efter ett varmt välkomnande från henne, 3 hundar och hennes systers kille åkte vi till deras lya. Mysigt ställe. Därefter tillbringade vi tiden med att prata om allt möjligt som hänt i våra liv sedan vi sist sågs, hon är ju på språng jämt och ständigt! Vi höll på att snacka till 2 tiden fast att vi skulle upp tidigt imorgon för att bege oss till huvudstaden, men det var det värt det. Haha, trots att vi nästa dag precis (precis) hann med det tåget vi skulle med. Där fick jag träffa Kristian och sen skulle vi fotas (Sara och jag) lite grann, kul faktiskt, men svårt.
Ja just det, vi åt inte särskilt mycket eftersom vi inte hann med det på morgonen och sen när vi väl kommit hem till landet igen (klockan 23.00) så åt vi en alldeles för stor portion med makaroner och falukorv och detta kombinerade vi med en mysig feel-good film.
Nästa morgon, eller rättare nästa lunch så såg vi fram emot en lugn dag hemma med massa filmtittande, men det visade sig snart att så skulle det inte alls bli.
Hennes syster och hennes kille skulle ta bussen till Stockholm till färjan till Finland (supa sig fulla och festa) och de behövde skjuts till tågstationen och vi hjälpte dem mer än gärna. De gick på bussen och sen åkte vi hem igen. Vi satte oss på soffan, var helt slappa, kelade lite med hundarna, pustade ut efter den långa dagen igår.
Plötsligt ringde telefonen. Det var Saras systers kille, Daniel. Han undrade om vi gjorde något speciellt och vi gjorde ju inget speciellt så svaret blev sådär också. Då sa han om vi kunde tänka oss att åka på en liten biltur. Det visade sig att han hade glömt plånboken i bilen... (HAHA) Telefonsamtalet kom ca 50 minuter efter att vi lämnat dem på bussen. Vi skulle alltså köra ikapp 30 minuter (bussresenärerna hade tagit en kort fikapaus).
Wiiieee, sen var vi påväg till Stockholm igen i 140 km/h. Men vi hann, vi hann ikapp dem innan Stockholm, amazing... (fast det var en nära döden upplevelse) (Sara krockade nästan med bussen, väääldigt nära ^^,)

Ja och sen hände jättemycket mer som jag faktiskt inte tänker ta här. Men det var ett äventyr, ett litet äventyr med Sara.

Så en gång var jag där två gånger, citat från Sara...