Haj!

Jag är så trött och mår så inte bra. Håller på att bli sjuk.. :( Snacka om dålig timing! Men jag måste måste hålla ut tills imorgon. Det är då det gäller ju. Åh suck.

Glömde sätta in mitt tal här. Vet inte om ni är särskilt intresserade av att läsa det ändå? Vi började diskutera min dialekt när vi spelade upp mitt tal i gruppen. Jag bryter på stockholmska, eller göteborgska. Något åt det hållet. Har aldrig tänkt på det innan förutom när jag insåg att jag är den enda som säger erkänna och erbjuda med E och inte Ä (Ärkänna, Ärbjuda). Och jag säger J-a och inte Jhhaa som äkta skåningar gör. N-ej istället för Naj. Ändå har jag inte varit i Stockholm i hela mitt liv. Vet inte var det kommer ifrån. Dialekten alltså. Men Haj sägej jag! Så någon total Judas är jag inte.

Ahja. Är så sjukt trött nu att jag inte orkar tänka mer. Ni får nöja er med att läsa mitt tal. Hajdå och ta hand om dig!


Vi tar ofta och smäller flugan en extra gång. För vi klarar inte av att se på när flugans ben darrar i luften. "Döda den, den lider ju." Att bara låta den ligga där vore inhumant till och med när det gäller en ynka fluga. Det ironiska i denna situation är att när det gäller människor så tänker vi inte på samma empatiska vis.

Slår du upp ordet dödshjälp i Nationalencyklopedins ordlista står där, Ur grekiskans euthanasi’a och tha’ natos. Urspungsbetydelse; lugn död som inte föregås av smärta, ångest eller annan plåga.Idag har vi i Sverige något som vi kallar passiv dödshjälp,vilket innebär att all medicinering är frivillig, om en patient nekar till att ta mediciner så kan man inte tvinga denne. Med andra ord går patienten mot en långsam och ofta smärtsam död.

Är livet en gåva, då måste det vara frivilligt. För det man får är ingen gåva, om den är påtvingat. Du fick aldrig välja om du skulle födas, du fick aldrig välja hur du skulle leva ditt liv som liten och om några år har du en chef som säger åt dig vad du får göra och inte får, du blir äldre och svagare. Ålderns besvär börjar sätta in, men inte ens när du ligger inför döden får du bestämma över ditt eget liv och din egen död. När ska vi få bestämma över oss vårt egna liv? Varför är man jämt så rädd för att människor inte är kompetenta nog att besluta över sitt egna liv?

Vi är så fokuserade på att rädda liv, hålla vid liv, förlänga liv, att vi glömmer bort, eller försummar att det faktiskt finns de som inte vill annat än att få avsluta det av en värdig anledning. Det behöver inte vara till följd av samhällspress eller oförnuft. Att tala om dödshjälp och vara för det borde inte vara som att yttra "Voldemort" i Harry Potter världen.

Som jag ser det så kan man inte döma någon till ett liv i lidande när denne har gjort ett beslut om dödshjälp. Döden är var mans beslut. Det är fel att tro att ens egen instinkt eller ståndpunkt är mer förnuftig en patients röst. Det är lätt att välja mellan liv och död när man inte känner smärtan som patienten ständigt bär.

Aldrig ska det bli tillåtet med mord där man berövar en annan människas liv, men dödshjälp kan inte liknas vid mord då beslutet om dödshjälp ligger hos ingen annan än personen på dödsbädden. Den passiva dödshjälpen är en enkel utväg för friska människor att inte behöva ta ställning. Patienten kommer att dö ändå, men ingen ta på biverkningen, skuldkänslor.

Flugan som låg där på fönsterkarmen, kanske bara är en metafor. Man kan inte alla gånger kan jämföra en fluga med en sjuk patient, men om vi kan enas om att döden helt enkelt är som en resa till en plats där man aldrig varit. Då. Då har vi som människa rätt att få hjälp att stilla våra smärtor. Hjälp att dö.

Rätt till dödshjälp.