For the greater good

Har förlorat all min motivation igen. Kom på efter en kanonhelg att jag egentligen är väldigt ensam? Jag menar, fattig på spontana vänner. Det finns stunder då jag känner för att ringa någon. Bara hitta på något eller bara prata, dela med mig eller berätta. Men jag kommer alltid till samma punkt. Nämligen stående med mobilen i handen, bläddrande bland de väldigt många kontakterna - Men ändå hittar jag ingen att ringa. De flesta vill man bara inte besvära med att ringa på en vardag. Andra har sina förutsägbara svar. Jag är upptagen, jag har läxor att göra, nej det går inte men jag vill inte berätta varför, jag orkar inte. Det är fan ta mig jäkligt tråkigt. Men okej visst. Eftersom att jag jämt känner mig negativ så hade vi faktiskt kul när vi spelade fotboll med hela gänget och även sen då vi körde H:s lek. Laserman, Paris Hilton, Oh Bläckfisk, musclepain och 'har du ingen mamma eller pappa' kan man bara ha kul med med rätt människor. Så som Jonas sa, man kan se på saker och ting ur olika vinklar. Och man borde inte låta dåliga grejor(?) försumma det bra. Livet är en fet bonus. Så um.. När livet ger dig en anledning att gråta, visa att du har tusen anledningar att le. Trots att livet kan hoppa från ett stup och skära av sig pulsådern med jämna mellanrum.