Jag skulle gett dig vartenda sandkorn i Sahara för att få veta vad du tänker på när du ser på mig med den blicken.

Mmm det skulle jag. Satt och tänkte på det medan jag skrev provet i Religion A. Då jag egentligen borde tänkt på religion, men religion är simpelt. Vanligtvis brukar jag ha någon slags koll när jag begrundar andras blickar. Typexempel! När hon kollar på honom. Fast han vet inte om att hon gillar honom! Jag tycker att det är synd. Det känns som om alla borde se det. Det glöder i ögonen på henne när hon ser på honom. Han är blind. Han ser det inte ens när han pratar med henne. Hon blir så glad efteråt och ler hela dagen, är det bara jag som har märkt det? Det kan det inte vara. Synd. Dem skulle säkert passat bra ihop, hon är så ödmjuk. Han med. Konstigt att det måste vara så. Blickar är ett språk som jag faktiskt förstår. Förakt, kärlek, avund, likgiltighet. Men när du ser på mig med den blicken och tror att jag inte ser, så har jag ingen aning. Varför kan jag inte avläsa dem? Du driver mig till vansinne! Vad tänker du på! Har jag gjort dig något? Ser du ner på mig? Undrar du något? Har jag något på fejset? Säg!