Satt kvar i skolan fyra timmar efter att skolan slutat igår. Fyra timmar. Vi fick i alla fall massor med jobb gjort i projektgruppen och rimligt kul var det ändå. Man kunde nästan ta på fredag stämningen som låg i luften.
Visst är det besynnerligt att det kan kännas så konstigt, trots allt. Jag menar. Hm. Knepigt. Fortfarande ett mysterium. Men jag börjar komma till slutsatsen att det helt enkelt bara är så att, ja. Haha! Vill inte ens skriva det! Mest för att jag inte vill inse det. Det skulle verkligen vara den tråkigaste utgången i hela gåtan. Men som sagt, det börjar klarna. Det är helt enkelt så.. tråkigt.
Har tänkt massor på något som kanske aldrig fanns. På något sätt känner jag mig en smula nedslagen. När jag ser mig själv försöka vara någon jag inte är. Det är så säreget. Jag vill vara ledsen men det går inte, för hela situationen är så löjlig. Hur hamnar jag i dessa situationer? Det är tufft att behöva koda allt du säger och allt du gör, för jag förstår inte. Vi kanske inte talar samma språk, vi kanske inte befinner oss i samma mentala våglängd. Det är något med dig som gör att jag inte kan släppa det. Fasiken vad skrattretande. Det är där det ligger, vi är så jvla olika att mitt vita är svart i dina ögon. Visst är det så? Det sägs att ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. I detta fallet är min svaga länk du. Du och ditt berg och dalbana beteende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
hej, lämna ett meddelande vet ja'!