Ligger i sängen och vrider, försöker att sova men det går förstås inte så bra. Jag är en sån som, när man väl har vaknat så går det inte att sova om igen. För någon minut sen så sken solen in genom fönstret, men nu när jag kollar ut så ser vädret lika dåligt ut som det varit hela veckan. Jag tänker snart ta mig till närmsta närköp och köpa blåbärssopa. Mhm, det är min plan för morgonen, sen ska jag supa den som en blåbärs-injicerande brunbjörn.
Jag vet inte riktigt hur jag ska få fram det men på något sätt. Jag känner mig fast i mitt förflutna. Och fan vad imponerad du hade blivit om jag hade orkat ta mig tiden att skriva ner hela min avhandling. På någon nivå så känner jag mig precis som den fula ankungen. En missanpassad jävel som helt plötsligt alla ser upp till. Med handen på hjärtat, jag är inte van vid sådan här uppmärksamhet. Men det är kanske sådant som inte är så kul att ta upp i bloggen, utan hos hjärnskrynklaren istället. Uff, jag är trött. Trött på det mesta just nu.
Jag ska jobba. Jobba på Helsingborgsfestivalen och därefter förväntas vara störtskön på själva festivalen. Festivaler är utmärkta tillfällen att umgås. Umgås med sådana man vill umgås med och umgås med sådana man inte vill umgås med. Jag vågar knappt säga det, men vem vore jag om jag inte skulle kunna erkänna att jag har tröttnat på en hel del av mina förhållanden. Vän-förhållanden, kill-förhållanden och familje-förhållande. Hela paketet. Vet inte varför, det är bara så. Jag står knappt ut med mig själv. Ämm, men ja, vi blir ett gäng som ska träffas till festivalen på fredagen. Och på torsdagen några andra. Och på lördagen en annan. Om ni ringer mig denna veckan, förvänta er inte att jag ska svara. Jag är trött, mm, på det mesta.
"- Så mycken lycka drömde jag inte om, då jag var den fula ankungen!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
hej, lämna ett meddelande vet ja'!