Kom igen!

Det är något speciellt med festivaler... Under de här dagarna har jag haft hur roligt som helst och sovit hur lite som helst. Ena dagen gick jag med en massiv stor grupp av vänner och vi försökte hålla ihop och inte tappa bort varandra, men det var lättare sagt än gjort. Jag var hungrig så jag tvingade alla andra att också äta, mohaha, nej men vi åt mat och sen därefter tvingade jag dem att åka tekopparna, inte dem där för små barn utan dem som snurrar riktigt snabbt. Det var underbart att se de andra åka och må illa, haha! Jag blir inte så lätt illamående, men vi kan säga att alla inte tål lika mycket, haha! Jätteroligt var det! (Många utropstecken). Jag skrek så klart hela tiden, men en en viss person som satt bredvid mig skrek mycket mycket mer. Han ska inte nämnas vid namn, lite pinsamt kanske, haha. Sen åkte jag, Michelle och Tony en annan karusell och den var ännu bättre och ännu coolare, (de andra var fega och vågade inte). Åh, jag vill åka mer!

Därefter kollade jag på Salem Al Fakir, ohhh, kär. Hehe!

Det får räcka. Ett kort inlägg med alldeles för många utropstecken, men vad gör det, festivaler är utropstecken!

Hejdåå