stress

Hej, får sammanfatta några dagar nu,.. har ingen riktig inspiration för att skriva.

I onsdags var jag på konsert med Vera, svinkul! Hon ringde mig dagen innan och frågade om jag ville följa med på en konsert med Anna Ternheim och Thåström, så klart ville jag det! ABSOLUT! Måste bara upprepa det jag sa nyss igen : Jätteroligt!

Dessutom blev jag så festivalsugen och vi bestämde oss för att åka på antagligen roskilde eller peace & love festivalen! Jag vet, jag är seg. Bestämmer sig för något sådant när det precis är över.

I torsdags var jag hos Vera, vi bakade muffins och det blev väldigt många, men det behövdes, vi skulle trots allt ge bort dem. Mina favoriter var nog chokladmuffinsen med chili, spicy!

Därefter spelade vi kort med Lotta och Rolf, något som kallas Plump. Ett väldigt intressant kortspel. HEHE! Men sen på kvällen, eller natten rättare sagt så skulle Vera köra mig hem och sen när vi kommit fram till mig så satt vi i bilen och pratade länge. Det var härligt, roligt och underbart.

Idag har jag jobbat, som vanligt... Men jag måste bara berätta om Katri, haha! Idag var det regnigt och det kom knappt något folk och därför spelade vi kort. Haha... Spela kort och fika med lön, perfekt. Men jag tänkte berätta om att alltid när vi ska stänga så blir det helt kaos. KAOS! Nej men det är så att vi stänger 18.15 och det finns en buss som går till Klippan 18.42 som hon ska ta. (Nästa buss går inte förrän 19.42) Men först måste hon städa omklädningsrummen och ja det finns en hel drös rutiner som man ska göra innan man stänger.

Det är egentligen helt helt onödigt att hoppas på att man hinner med den bussen, men man kan ju inte hjälpa det!

Ja men sen stressar vi på och försöker och två gånger har vi misslyckats, sist blev det helt katastrofalt, jobbigt, men oerhört roligt och ja hon trodde att hon sa att hon slutade hoppas att hinna med den tidiga bussen, men nej det gör man helt enkelt inte. Inte förrän man är helt stendöd. I alla fall så lyckades hon idag ta bussen! YES!

Ibland är det inte så farligt med hopp trots allt