Yearbook NH6 2009

Vad ska man säga? Jag satt och skrev på ett dystert inlägg men så, klick klick och nu skriver jag på ett nytt glatt(gladare) inlägg. Genomsyra bloggen med pessimism kan jag göra någon annan gång.

Jag kommer förstås precis ifrån reseväskan, har packat för fullt. Ineffektiv packning förstås. Alla vet vi att jag kommer att tömma väskan och börja om på nytt innan ni hinner ta en tyst minut för de som dog i 9/11. Varför jag sitter framför laptopen nu är en bra fråga. Kanske var det för att jag sökte efter ett lås men istället hittade en yearbook. Jepp folket, idag, vilket datum det än må vara, denna söndag; är första gången som jag tar mig igenom vår(NH-SEX) yearbook. Det är helt enkelt så,,, att jag inte haft tid att läsa i den. Om jag inte har haft tid, eller inte prioriterat den, går att diskutera. Slutledningen blir ändå att jag har läst vartenda stycke som den ena skrivit till den andra och JA jag har faktiskt också läst kommentarerna till mig. En yearbook är en sån grej som UTAN TVEKAN hade haft mer slagkraft på själva studenten. Nu i efterhand, så är den enda inverkan jag får möjligen lite prrrr i mellangärdet (hmm, påminner om hicka). Mjaa, är det rättvist att säga att det blir lite... lökigt? Um, inte lökigt-lökigt utan en mildare mer positiv lök. Något jag la märke till först var vilken förjävlig handstil random människor hade. Inget illa menat! Men det blev lite kryptiskt och jag fann mig själv i "Dundee-moments" där jag försökte koda upp mina meddelanden. S-S-Sn-Sne-Snö-Sne,, Står där snäll? Ahhaa, nej nej, det står ju framgång.

Och så direkt över till den andra faktorn som jag la märke till. Den mer utvecklingsbara, väsentliga delen. Jag sa nämligen till mig själv i hjärnan medan jag bläddrade förbi sidan med formler; "TÄNK VAD MYCKET MAN KAN SÄGA TILL NÅGON.. OM MAN VET ATT CHANSEN PÅ ATT MAN ALDRIG NÅGONSIN KOMMER ATT TRÄFFA DENNE "NÅGON" IGEN ÄR FÖRSUMBAR". Eller vad säger ni? Jag menar, om folk visste att du skulle dö imorgon, oooh satan vad folk skulle pladdrat på. Så,

Kan vi säga allt det som vi skulle kunna sagt till en vän som ska dö imorgon, till samma vän som hittar ett botemedel och inte dör imorgon?

Svar:

Yes we can.

För att Obama säger det.

Hejsvej, ska fortsätta packa!

PS. Ingen kommer att dö imorgon.

(Och JAJAJA, det dör någon hela tiden.. Afrika.. BLABLABLABLA AIDS.)