Go-getter

Vi drunknar i ångest, i dessa tider då det nästan är ett tvång att ångra hit och dit. När gör man rätt, eller nej, när gör man tillräckligt mycket rätt för att inte behöva ångra? Känna en tyngd någonstans i mellangärdet eller om jag får precisera, en tyngd som en filt runt hjärtat. Jenny har många gånger nämnt hennes specifika dödssynd; Avund. Jag äger inte mycket avund, kanske en uns någonstans men min dödssynd är nog girighet. Jag vill ha mer, när jag har fått det jag vill ha så vill jag ha mer och mer och mer och mer. Jag nöjer mig ALDRIG. Jag är en girig jävel. En som aldrig får nog. En Go-getter om man ska se det från ett positivt perspektiv. Nej, jag kan allvarligt talat inte avgöra om jag har gjort rätt väl, någonsin. Frågan är snarare, hade jag ångrat mig mer eller mindre om jag hade valt en annan stig? Är ångesten bara tillfällig? Eller snarare, Varför ångrar jag mig överhuvudtaget?

Saken är att det inte känns bra nog. Det känns inte bra nog, det låter inte bra nog, det är helt enkelt inte bäst. Det här med att gå helhjärtat in i saker och ting, hur gör man? Girighet är nyckeln till allt ont säger man. Hmm.. Girighet är nyckeln till allt ont. GIRIGHET är nyckeln till ALLT ONT. Allt ont va. HMm, det var inte illa. Men är det verkligen fel att vilja ha mer? Är det verkligen så fel att aldrig nöja sig? Ja, det är det nog. Det känns fel.

Det handlar om att framgång numera baseras på dumdristighet och på det som dem kallar självsäkerhet. Låt mig citera Mark Twain; "Det enda du behöver här i livet är okunnighet och självförtroende och framgången är given." När blev en medvetenhet om sina begränsningar; dåligt självförtroende? Folk är så begränsade. Gud, så begränsade. Vi förstår inte mycket egentligen, vi bara lever för att vi gör det och vi bara finns för att vi finns. Vi känner för att vi känner och vi tänker för att vi tänker. Suuuuuuck. Jag måste sluta tänka.