
Subventionerade europeiska produkter borde inte få säljas i länder som har tillgångar till att försörja sig själva. Jag menar, om något, så måste det vara den mest enkla (eller egentligen minst svåra) lösningen till ett lands upphämtning. Så vad är det som stoppar lagen som borde ristas in med blod i lagboken? Girighet eller enfaldighet? Ignorans eller lathet? För er som inte vet (eller orkar googla), så innebär subventionerade europeiska produkter, subventionerade = exportförsäljning. Massproducerade produkter från rikare länder exporteras till utvecklings länder så att produkterna kan säljas till ett (resonligt) minimumpris. Nackdelen dock, är att bönderna och andra lantbrukare konkurreras ut och på inga odds kan slå tillbaka på marknaden. Dessa har alltså inte samma omständigheter som massproduktörerna i I - länderna. Det leder till att de lokala producenterna och bönderna slås ut helt av de subventionerade europeiska produkterna och hela landet hamnar i ett förödande beroende av importörerna, I - länder. Rika blir rikare och fattiga blir fattiga. Den globala marknaden fungerar inte! Dessa utvecklings länder har möjligheten att försörja sig själva. De KAN och de VILL. Vi behöver inte vara den dåliga bigger brother som man önskar att man inte hade. Hur är det man säger?
"Ge ett fattigt land billiga produkter och folket blir nöjda för dagen, lär ett land att ta hand om sig själva och de kommer att ta hand om sig själva förevigt."
Politiker, VAKNA UPP, det är inte en enkel lösning, det är det ingen som påstått. Men det är väl sant som de säger, en resa på tusen mil börjar med ett enda steg. Slutet på fattigdom, börjar med kontroll och förbud på subventionerade europeiska produkter. Punkt för det, här och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
hej, lämna ett meddelande vet ja'!