HOLLYWOOD & TYSTNAD

Kände av olika skäl att jag hade stort behov av att träffa någon mogen sofistikerad människa. Jag mötte hunken, han satt vid fontänen, gungade med sina ben och log. Stranden har blivit vårt ställe, om man räknar bort Waynes alltså. Det var hunkens ide att ta ett dopp, inte för att jag hade några invändningar. Men för er som inte vet, det var jävligt kallt där ute. Han sprang i före mig, när han återvände utbrast han; Visst är det härligt att frysa!? Känna att man finns. Han log stort och rufsade på håret ovanligt likt en hund. Det är något Hollywood över hunken. När man är med honom känns allt som i en film. Hans ord känns som repliker tagna från ett manusscript och ibland vänder man sig om för att se om inte regissören ska ropa avbryt snart. Det var kallt i vattnet, men inte så kallt som det skulle kunnat vara. Jag sa inte så mycket under hela dagen faktiskt. För det första så hade jag ingen lust och för det andra så kändes det inte som att det behövdes. Tystnaden är underskattad. När man inte pratar så delar man på tankar, tystnaden tvingar någonstans en till att tänka tillsammans med personerna omkring en. För när det är tyst är man tvungen att ta itu med sig själv,man måste känna sig bekväm i sitt egna sällskap. Finnas utan att synas. Bara vara för ett tag. Hålla käften och ungå all uppmärksamhet. Sluta finnas för andra.
Jag skulle gissa på att 80% av allt människor säger är kallprat. Innehållslöst struntprat. Jag är mycket mer än dålig på att kallprata. Om man är dålig på att kallprata så blir det inte mycket prat alls, 20% riktigt snack och 5% kallprat. Följdaktigen pratar jag bara 5% av de 80% kallprat människor snackar. Vilket leder till att jag bara snackar 25% av de 100% människor samtalar. Det blir mycket tystnad. Men det är skillnad på tystnad och pinsam tystnad. Pinsam tystnad uppstår när någon känner obehag av tystnaden, någon som känner att det hela tiden måste sägas något. Hunken är inte sån, vilket är underbart och så så så sällsynt. Trots att vi utbytte max 5 meningar, så kändes det som vi delat på så mycket mycket mer än vad ett helt liv av samtal skulle ge.