Ge dig in i diskussionen: (0)

Ibland så förstår jag inte alls hur människor prioriterar. Jag känner mig ensam på mitt sätt att prioritera, ta syrran som exempel. Hon är (nästan) enbart hemma i Skåne på sommarloven och resten av året så är hon i Göteborg. Ändå så envisas hon om att vara (både mentalt och fysiskt) i Göteborg när hon är i Skåne. Alltså nej, vet ni vad, orkar inte ens tänka om det. Orkar inte skriva ner det. För det första så fick jag tillräckligt med (Ego?)dos i Paris och för det andra så har upptäckt att majoriteten av det jag skriver här i bloggen är om sådant jag inte förstår. Inte sådär värst logiskt; vad kan jag lära ut om sådant som jag själv inte förstår? Om det skulle vara så, då skulle jag blivit lärare istället.
Det är inte som om ni ger mig massor med svar heller people. Här sitter jag och ställer er och mig själv en miljon frågor om dagen som inte en endaste fakkin kotte kan besvara på uppenbarligen. Feedback skulle inte sitta fel. Lite Respons! Liv! Debatt! Jag vill inte ha ogrundade kommentarer jag vill ha debatt! Ni menar väl inte att varenda en av er bakom skärmen håller med om allt jag skriver? Bullshit, vet ni hur mycket crap jag skriver? 

Jag är argumentationsfreak, hur ska jag kunna vidga mina vyer om det inte finns någon som sätter sig mot det jag tycker är rätt och fel.
TRÅKIGT. Jag är uttråkad. Rättare sagt så håller jag på att bli bortskämd, snart blir jag besserwisser som alla andra som inte blivit tillrättade tillräckligt ofta. Snow Patrol suger, Hur jävla svårt kan det vara att jobba, Man blir visst starkare av sådant som man inte dör av... menar ni verkligen att ni tycker synd om clowner?

Trodde ALDRIG jag skulle säga det, men jag saknar nästan (bara nästan) den tiden då alla sa emot mig jämt och ständigt. Då kunde jag bygga upp och förstärka sådant som jag trodde strängt på med underarbetade argument och riva ner sådant som jag upptäckte var ostabilt. Då alla sa nej när jag sa ja, gjorde att jag fick kämpa för några ja och överge andra ja. En sjukt tuff tid, men se den gjorde mig till den jag är med mina värderingar. Och hallå, sådant som inte dödar en gör en starkare? Eller? Där ser ni,

ifrågasätt mig, varför, vem, var, när, hur, bla, ka, jaklrjraelk. Gör er röst hörd? Fungerar den klyschan fortfarande efter milleniumskiftet?

Problemet är att ingen (med få undantag) ger sig någonsin in i mina diskussioner, vet ni varför? För ni är redan så upptagna med KALLPRAT.

Sorligt människor, kallprat är till för (är det tillåtet att påstå) vanliga bloggar. Här ska det argumenteras, missförstå inte. Inte bara argumentation MOT utan även MED om ni nu anser att jag har kloka åsikter. Minns ni, nya perspektiv i injektionsform? Det var det som var hela poängen.

Nåväl, ha en bra dag i övrigt - så hörs vi!