Ärligt nu. Tror du på det där själv eller? Hör du vad du själv säger ens! Du gav mig ditt ess i kortarmen och bad mig att kyssa den för att se den flyga iväg som en vit duva. Stopp. Hallå? En fråga bara. Vad betyder jag för dig? Möjligen lite mer än den där andra tjejen. Svartsjuk, inte jag väl? Blir man inte arg när man är svartsjuk? Jag känner mig mer... Ledsen. Men inte arg. Inte arg någonstans. Det var ju inte snällt. Det gör faktiskt ingenting. Kanske lite. Lite lite ont gör det ju. Var har du varit hela mitt liv? Nej, jag ska inte äta upp det där, ta du det. Hm? Kaffe? Nej tack, det blir bra såhär. Le. Que? Jag saknar dig förstår du väl! Han kysste henne och så gifte de sig, köpte ett stort fint hus, fick två friska barn och levde lyckliga i alla sina dagar. Varför kan livet inte vara en lycklig saga? Det hade väl inte skadat någon? Vet du, jag tycker vi passar bra ihop - du och jag. Det tycker jag verkligen. Sluta fåna dig. Sätt ner koppen. Vadå, ja visst, det kan vi väl. Alltså. Jag är inte så elak egentligen och jag är egentligen inte alltid trött. Jag är egentligen ingen vidare festare heller, gör det något? Jag snackar egentligen inte så mycket skit och vanligtvis så svamlar jag inte sådär.. värst mycket. Tycker du jag är löjlig? För det gör jag ibland. Det är mycket av det där, egentligen-ordet. Du gör mig så nervös. Tänk att knäna faktiskt viker sig, läpparna blir torra och magen vänds ut och in. Helt onödigt dumma fysiska faktorer. Du har fina ögon. Vilken färg är det egentligen? Blå? Neh. Gröna? Grå då? Uhm, mina är svarta. Men jag är alltså inte ond. Um, nej jag är rätt snäll. Säg inte något med kiss eller bajs. Säg inte något med kiss eller bajs. Vad sa du? Men. Åh. Vad. Okänsligt. Du försvinner väl inte om jag blundar? Skönt att höra. Att du finns på riktigt.
kärlek Julia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
hej, lämna ett meddelande vet ja'!