Jag steg av tåget tillsammans med säkert mer än hundrafemton andra idag och det slog mig plötsligt hur många livsberättelser som utspelar sig samtidigt. Min tidslinje den dagen var att ta mig från ett hem till ett annat, men alla de andra åttio linjerna där på tåget, vart ledde de? Alla dessa livshistorier, all denna tillvaro, så surrealistisk men samtidigt fullständigt rationell - allt utspelar sig samtidigt. Precis som att livet skulle vara en vävd matta, trådarna korsar miljontals andra trådar på väg mot olika destinationer i livet för upptagen för att se något så enormt. Livet storhet. Ett kollektiv av livsberättelser som ingen har tid att lyssna på, då vårt egna liv redan är för stort för oss att få fatt i. Om vi skulle bespara oss en minut till att fundera på livets storhet skulle det driva oss till närmsta dårhus. Ett beaktande av något så obefintligt och diffust.
Jag steg av tåget tillsammans med säkert mer än hundrafemton andra idag och det slog mig plötsligt, att trots att jag var omringad av alla dessa livshistorier så är den enda historia jag någonsin kommer kunna se, min egen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
hej, lämna ett meddelande vet ja'!