Efter att ha lämnat av mig allt från parfymeriet och publicerat nedstående inlägg bestämde jag mig för att gå till biblioteket (för att förhoppningsvis lyckas plugga effektivt). Väl framme vid Valand vänder sig en kille sig om och säger;
- Hej!
Ojdå, positivt överraskad på sådan ovanlig trevlighet tänker jag och samtidigt letar den paranoida sidan av mig fram anledningar till detta plötsliga trevliga men ack så misstänksamma hej.
~ Men hallå!
säger jag, hmm, kanske någon i klassen som jag har glömt bort, ååh pinsamt...
- Var känner jag igen dig ifrån?
Känna igen mig? Är det såhär det känns att vara kändis?
~ Öööö....
Därefter följer en lång konversation. Det visade sig att killen heter David och pluggar ekonomi på Handels. Han har otroligt nog lyckats se mig någon gång (Gud vet när), någonstans (Gud vet var) och än otroligare lyckats sätta mig på minnet. Han tycker jag ser ung ut. Men man vet att jag inte är ung eftersom att jag har en mogen blick; sa han. Det tyckte jag var intressant, första gången någon sagt så till mig, mogen blick va.. och min tandställning tycker han att jag ska behålla, för att jag klär i den antar jag. Dessutom kunde han höra från min dialekt att jag var från Skåne, men det får man inget nobelpris för. Dundundun. Sen var det plugg i evigheter, hamnade i Nordstan, Hemköp, fick mina solrosfrön handlade, mihihi. Sen var jag för hungrig för att fortsätta mitt äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
hej, lämna ett meddelande vet ja'!